Hårdare tag och bättre säkerhet på fängelserna! Det krävdes 2004 i samband med flera uppmärksammade rymningar. Justitieminister Thomas Bodström uppmanades avgå men satt kvar. I stället avgick kriminalvårdens generaldirektör, Lena Häll Eriksson, frivilligt när ytterligare två fångar rymde från Mariefredsanstalten med kriminalvårdspersonal som gisslan. Hon efterträddes av en polischef, Lars Nylén, som tillsammans med justitieministern resolut utlovade mycket hårdare tag. När debatten rasade som värst hävdade både folk inom kriminalvården och justitieministern att säkerheten var eftersatt i landets fängelser och att man stod inför en ny generation av kriminella gäng, med resurser och möjligheter att hämta ut sina vänner från fängelserna. Kraftåtgärder var nödvändiga om man skulle få stopp på rymningsepidemin. Men var det rätt bild som förmedlades? Skedde verkligen inga fritagningar eller rymningar liknande dessa tidigare? Frågan blev utgångspunkt för denna bok som handlar om åtta fritagningar/rymningar under åren 1954 2004. Här får du följa storspionen Stig Bergling, mästerrymmaren Ioan Ursut, gängledaren Daniel Maiorana, rånaren Lars-Inge Svartenbrandt, Mats Rimdahl, Tobias Jardeberg och Rolf Johansson samt massrymningen från Kumlafängelset 1972 och fritagningen från Norrköpingsfänelset den 19 juli 1976. Tony Olsson gav 2004 ut boken Chockvågor som handlar om hans uppväxt, uppsättningen av 7:3 av Lars Noren och flykten efter morden i Malexander. Tony Olsson (f. 1972) avtjänar sedan 1998 livstids fängelse för polismorden i Malexander och sitter omväxlande i bunkern på Hall och Kumla. Idag studerar Tony Olsson på universitet i Gävle och tar examen i bland annat historia under 2009.
