Den svenske konstnären Gustaf Broms har sedan det tidiga 90-talet utvecklat ett symboliskt språk för att bättre kunna förstå sig själv. Hans kreativa bana har sträckt sig från en tid som assistent åt fotografen Richard Avedon i New York, över eget fotografi, filmskapande, skulpterande, collage-skapande, musikskapande och fram till det han är mest känd för: performancekonst. Hans skapande och olika typer av konstverk blir som delar av ett pussel som inte bara utgör människan som kallas Gustaf Broms utan också mänsklig existens i allmänhet. Broms storslagna ambitioner signalerar en öppen- och villighet att dela med sig av en sant experimenterande attityd. Sålunda växer hans roll som konstnär till att bli något mer storslaget men samtidigt medvetet odefinierat. De mångfacetterade uttrycken visar upp samma tema, ställer samma fråga: Var exakt ligger “jag” i det mänskliga sinnet? Exakt vem är jag och vilka verktyg behöver jag för att upptäcka det?
