Åttahundra år har gått sedan den persiske poeten Sadi föddes, men än idag ser man honom som en mänsklighetens välgörare, främst genom Lustgården, som skrevs 1257 - åtta år innan Dante föddes. From levnadsvisdom kan ofta vara besk, men Sadi bäddar in den i det goda, hoppfulla humörets honung. Det är ingen tillfällighet att hans ord finns ovanför ingången till FN:s högkvarter i New York. Eric Hermelin (1860-1944) översatte Lustgården från persiska 1918. Det var hans förstlingsverk, men här möter man det svenska språket i dess poetiskt mest verkningsfulla form. Det är en mustig dekokt som saknar motstycke i vår litteratur. Efter stormiga vandringsår i Indien, Jamaica och Australien kom Eric Hermelin hem 1909. På grund av sin alkoholism blev han inspärrad på Lunds hospital, Sankt Lars, där han blev kvar i trettiosex år. För att sona sitt vilda leverne översatte han Swedenborg, Böhme och persisk poesi. Inget land i Europa har som Sverige sådan rikedom på persisk skaldekonst tillgänglig på det egna språket, tiotusen sidor, bland dem verk av, förutom Sadi, även till exempel Rumi, Attar och Omar Khaiyam. Hermelin ansåg att hans översättningar kunde tina upp vår frusna tankeförmåga, jaga bort håglösheten och “sätta hjertats vågor i svallning”. Han var övertygad om att läsningen av de persiska skalderna skulle göra människan mer mänsklig och att livet på jorden skulle få en smak av himmelsk sällhet. Återutgivningen av Lustgården sker den 22 juni 2010, på 150-årsdagen av Eric Hermelins födelse. “Säger man att det funnits mer poetisk skapande kraft och ingifvelse hos denne man än i hela den samtida svenska vitterheten, har man sagt mycket litet.” Vilhelm Ekelund om Eric Hermelin
