Mycket har hänt sedan bandet gav ut The Divine and Dirty i mars 2018 då de sålde 75 biljetter till spelningen på Thousand Island i London för att lansera plattan. Elva månader senare återvände de till London för att spela på the Garage inför 500 extatiska fans! Bandet vilade inte en sekund utan spelade konstant på hemmaplan under inte mindre än fyra turnéer. De agerade förband åt Beth Hart både hemma och en sväng på kontinenten och gjorde sen samma sak tillsammans med Joanne Shawn Taylor för att inte nämna gigs med GUN, King King, The Magpie Salute, Therapy?, John Mayall’s Bluesbreakers och en Europaturné tillsammans med Jonny Lang och Walter Trout. Han hittade också tid till att gästspela som sångare och gitarrist med Supersonic Blues Machine tillsammans med legendaren Billy F. Gibbons. Från att ha varit ett barband som spelade ZZ Top-covers inför 50 pers till att spela tillsammans med Billy F. Gibbons inom loppet av 2 år sager en hel del om resan Kris Barras har gjort. Light It Up är hans mest uttrycksfulla album där han tvingat sig själv till att utvecklas. “Jag nästan tvingade mig själv att skriva låtar på ett annat vis. Den stora skilnaden var att jag inte skulle begränsa mig. Jag kände inte att jag behövde anpassa mig. Jag bara skrev de låtar jag ville skriva med en ljudbild jag själv ville höra utan att tänka i termer av genrer.” Plattan producerades av Josiah J Manning i Momentum Studios i Plymouth, Storbritannien och kör gasen i botten redan på öppningslåten What You Get med rader som: “You want the best of me, but can’t take the rest of me, well my mama packaged me whole, if you can’t take one little mistake, I think I’d rather be alone.” Redan från början förstår man att här släpps alla spärrar och känslorna exponeras rått, öppet, ömt och beskyddande. Den energiska och euforiska Broken Teeth handlar om att inte vara rädd utan att ge sig hän helhjärtat. Man håller tempot uppe med en smittande groove på den vågade och risktagande Vegas Son medans Ignite (Light It Up) redan räknas som en livefavorit. De flesta låtarna skrevs på natten och tidiga morgnar berättar Barras: “Jag skriver mest om natten. Som en smula hyperaktiv så känner jag mig mest samlad då. På dagarna rusar tankarna bara runt i skallen men på natten kan jag fokusera och vara kreativ.” Ett exempel är balladen Rain. “Jag var på väg hem från en spelning vid ett på morgonen,” minns Barras. “Jag fick textraden “I’ll be your roof in the rain” i skallen. Så jag svängde in på en rastplats och skrev ner det innan jag åkte hem för att sova. Jag vaknade vid sex med både text och melodi i huvudet så jag klev upp, tog fram gitarren och skrev hela låten på 15-20 minuter. Rain är en metafor för vad allt som den man älskar kan tänkas gå igenom och du gör ditt yttersta för att skydda och hjälpa dem.” Därefter följer klösiga rocklåtarna Bullet, Wound Up och Counterfeit People medans Let The River Run Through You behandlar oro, depression och varför man inte ska låta dessa känslor ta över ens liv. Den slutar med Barras gamla mantra: Pride Is Forever. “Den är för att trigga mig. Smärta är tillfällig, stolthet varar för evigt,” menar han. “Jag har fört den vidare till min musik. Det är inte alla som vet hur tufft det ibland kan vara. Vissa saker gör ordentligt ont, visa saker är tuffa, men magin då du tagit dig igenom allt kan vara för evigt.” Han har spelat med några av musikens verkligt stora från John Mayall till Beth Hart och Rich Robinson men det är Billy F. Gibbons som hittills gjort störst intryck på Kris Barras. “Att få dela scen med Billy Gibbons varje kväll spelandes Sharped Dressed Man var helt galet! I min vildaste fantasti trodde jag aldrig att jag skulle få vara med om det. Bara att vara i hans närhet är oerhört inspirerande. Han brukar säga något som jag tog till mig: “Vi måste inte göra det, vi får göra det.” Vi är enormt lyckligt lottade att över att få gå upp på scen och lira.” Kanske är det låtarna, spelningarna eller relationen till sina fans som han möter varje dag. För även han har varit ett fan. En ung Kris Barras såg ett av sina favoritband som just då höll på att slå igenom: Black Stone Cherry på Exeter Cavern som rymde 200 människor, i juni 2009. Nu ska han inom kort turnera med dem knappt tio år senare med början på ett utsålt Caerphilly Castle. Det verkar gå i raketfart just nu men är bara början.
