Christina Hellström och Björn Olsson har gjort albumet, uppföljaren till Christinas Ett hål i verkligheten. Skivan är en samling sånger om stora och små ting i livet, minnen och drömmar. Och om att springa ut och in i tid och rum. “Jag vill bara hoppa upp i Mamma Hellströms knä och be henne berätta sina sagor. Att Håkan Hellströms mamma Christina och Håkans musikaliska vapendragare Björn Olsson funnit varandra är som. när någon upptäckte vad risgrynsgröt och kanel blir tillsammans. Gjorda för varandra och härmed oskiljaktiga. Christina låter som sin son, fast när Håkans världar är fantasier är Christinas minnen. De delar sitt romantiska öga, referensskalan (Simone de Beauvoir,Elvis, San Fransisco) och förkärleken till det skeva (“Och när Bosse efter filmen gick med mig ända hem, Du vet Bosse ful och korkad - men ändå! Han kysste mig i porten medan regnet vräkte ner”). Det är Christinas andra album, men det första med Olsson. Kanske faller jag så handlöst för att hon låter som min egen majornatös till farmor nog hade låtit om hon gjort en skiva med Björn Olsson. Men troligen för att Christinas urgöteborgska anekdotiska berättelser vaggar in lyssnaren i en trygg och vacker tid, omgiven av stråkar och Björn Olssons specifika melodispråk. Så bekant, så logiskt men ändå nytt. Det här kan mycket väl vara en av årets favoritskivor”.
- Anders Nunstedt / Expressen
