“Vägen västerut”. Titeln på albumet skvallrar nästan om hur den låter. Nisse har visat sin kärlek till countrygenren förr, inte minst i hans kanske populäraste låt, “Jag är bara lycklig när jag dricker (med Wilmer X). På “Vägen västerut” tar han det ett steg längre och låter det färga hela denna nya kollektion låtar. Men den som varit med på hans resa som soloartist från och med “Snackbar blues” 2006 känner ändå igen sig. Stöket, larmet, passionen, rockabillyn, bluesen, allt finns ständigt närvarande även här. Det är country med energi och beat.
När Nisse tar vägen västerut då blir det country på svenska när det lyckas allra bäst. Han har väl alltid haft ett gott öga till den äkta countryn, även med Wilmer X, och nu har han tagit det stora klivet mot väster fullt ut. Resultatet är mycket lyckat. Välskrivna texter om reflektioner om allt i vardagen i countryland och till svängiga melodier. Vem kan skriva en underbar låt om Lådbilen, om inte Nisse, eller om förtvivlan i nuvarande världsläge i Vi är värda bättre. Eller den lugna, tankfulla Under ett bord av glas. Bra spår är det gott om. Farväl, lev och lär, En hel slev snikenhet, Träden växer till himlen, Stora och små saker och Där moget folk sitter och minns för att nämna några.
Ola Gustafsson har producerat och tillsammans har de åstadkommit en mycket övertygande countryplatta på svenska. Både textmässigt och musikaliskt på hög nivå. Här ryms både munspel, steelguitar och dobro men med mycket av den svenska tonen och berättartraditionen kvar. Skickligt.
Lasse Gurell
